Överenskommelsen som nu är träffad mellan allianspartierna och regeringen ger Sverige goda förutsättningar för en bättre fungerande migrationspolitik. Som jag konstaterade i samband med EPP-kongressen tidigare i veckan; en ansvarsfull migrationspolitik måste markera både mot främlingsfientlighet och mot utopiska löften om fri invandring. Vi ska slå vakt om generositet och människovärde i en tid av växande rasism, men vi ska göra det på ett ekonomiskt och socialt hållbart sätt. Och framförallt ska vi göra det gemensamt inom ramen för ett solidariskt Europa.

För oss som hävdar asylrätten och står för en generös flyktingpolitik är vissa av de förslag som nu läggs fram inte i alla delar perfekta. Men för att klara långsiktigheten i flyktingmottagandet i en historiskt allvarlig situation är det i grunden nödvändiga förändringar.

För att EU ska klara att ta ett gemensamt ansvar behöver lagstiftningen och reglerna i medlemsländerna harmoniseras. Det innebär först och främst att samtliga medlemsländer är beredda att välkomna flyktingar. Men det innebär också att Sverige, utan att tumma på asylrätten, anpassar förmåner och regelverk till Tyskland och andra med oss jämförbara länder. Att uppgörelsen på allvar adresserar frågan om lagliga vägar in i Europa är naturligtvis också betydelsefullt.

Att Sverige som en del av överenskommelsen nu ansöker hos EU-kommissionen om att inkluderas i omfördelningen av migranter, på samma sätt som Italien och Grekland, ger ytterligare tyngd åt EU-perspektivet. Flyktingmottagandet i Sverige har nått sådana nivåer att detta i alla avseenden är ett rimligt krav. Det sänder också en tydlig signal till övriga EU-länder att flyktingutmaningen kräver gemensam solidaritet och gemensamt ansvarstagande.

Som representant för ett parti med familjepolitiken som hjärtefråga vill jag lyfta fram den del av uppgörelsen som rör fördelningen av föräldrapenningen.

Överenskommelsen innebär att föräldrapenningdagarna begränsas efter barnets tvåårsdag för den som anländer till Sverige. Hur utformningen av förslaget ska se ut i detalj blir nu föremål för utredning, men ur Kristdemokraternas och min synvinkel är det inte eftersträvansvärt att upprätta parallella system för inrikes och utrikes födda barn. Samtidigt måste vi inse att extraordinaära omständigheter emellanåt kräver extraordinära åtgärder. Det ska också sägas att det finns en oklarhet om huruvida det här förslaget verkligen är förenligt med EU-rättens princip om icke-diskriminering. Regeringen har tidigare bedömt att en sådan risk föreligger och av den anledningen värnat ett regelverk som gäller lika för alla.

Glädjande i uppgörelsen är att den innehåller åtskilliga förslag om att nyanlända snabbare ska komma i arbete. Sverige har lång väg kvar när det gäller att ge goda förutsättningar för inkludering och integration. För att klara migrationsutmaningen behövs stora och genomgripande reformer på bostads- och arbetsmarknaden – och det behövs gemensamma tag för att tydligare välkomna och ta till vara den resurs som alla nyanlända utgör. 20 000 ensamkommande barn och ungdomar har kommit till Sverige hittills i år. Det är hela det svenska samhällets gemensamma uppdrag att se till att de har en framtid som innebär något annat än segregation, bidragsberoende och utanförskap.

Överenskommelsen som presenterades idag är en bra början. En grundbult för en långsiktigt hållbar och generös migrationspolitik. Samtidigt bör vi utgå från att det kommer krävas fler långtgående åtgärder och beslut framöver.

Avslutningsvis noterar jag att de som med emfas hävdat att Decemberöverenskommelsen var nödvändig för att kunna styra Sverige nu har fått bakläxa. Det går att komma överens genom breda sakpolitiska uppgörelser mellan regeringen och de fyra allianspartierna. Det är vägen framåt i ett för Sverige och Europa utsatt läge.

Dela inlägget...11000