När jag talar om vikten av att EU fokuserar på de gränsöverskridande problem och utmaningar som Europa står inför så händer det ibland att jag ombes definiera vilka dessa är.
Miljö, migration och gemensamma spelregler för företag (den inre marknaden) är exempel jag brukar ta upp.
Ett annat är gränsöverskridande brottslighet.
Detta kan handla om gemensamma insatser för att förebygga och bekämpa terrorism. Men det kan också handla om korruptionsbekämpning.
Just det sistnämna har jag haft förmånen att få arbeta med under de senaste månaderna. Jag har på uppdrag av EPP varit skuggrapportör för ett betänkande om ”Korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer”.
Rapporten ger flera konkreta förslag på vad EU skulle kunna göra i frågan. Några exempel:
– Utarbeta en strategi mot korruption i länder som EU har ekonomiska eller politiska relationer med.
– Stödja länder rika på naturresurser i förvaltningen av dessa genom transparenta politiska och rättsliga ramverk.
– Att införa en klausul mot korruption och människorättsklausuler i avtal med länder utanför EU
– Att beviljandet av EU-bistånd på olika sätt knyts till finanspolitiska reformer för att öka insynen
Det säger sig självt att EU-länderna gemensamt kan sätta ett helt annat tryck i korruptionsbekämpningen än vad varje europeiskt land enskilt skulle kunna göra. Inför utsikten att gå miste om värdefulla avtal med EU på grund av omfattande korruption är det få politiska ledare som kan kosta på sig att stå oberörda.