Förhandlingarna mellan Iran och utrikesministrarna från USA, Kina, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, samt EU:s utrikeschef Mogherini befinner sig i ett känsligt läge.
Förhandlingarna har gått fram och tillbaka under mycket lång tid. Möjligheterna att få till ett avtal såg enligt uppgift ljusa ut under helgen, för att under måndagen kantats av obstruerande från Irans sida med häftiga reaktioner från motparten som följd.
Tre knäckfrågor anses kvarstå: var det anrikade uranet skall förvaras, hur länge begränsningarna i Irans kärnverksamhet ska gälla, samt i vilken omfattning och när FN-sanktionerna skall lyftas.
Sanktionerna som infördes av FNs säkerhetsråd redan 2006 och av EU 2007 har varit mycket framgångsrika i sitt syfte att underminera Irans ekonomi. I kombination med låga oljepriser och en vilja från Teheran att lyftas in i den globala värmen har dessa drivit Iran till förhandlingsbordet.
Visst skulle ett avtal som faktiskt implementeras och som ger omvärlden kontroll över landets kärntekniska program få positiva konsekvenser. Ett Iran med kärnvapen vore ett fasansfullt globalt hot och detta måste undvikas.
Samtidigt finns anledning att vara skeptisk.
Iran har en historia som präglas av bluff och rävspel. Man har under årtionden lekt en katt- och råttalek med omvärlden och IAEA där omvärlden alltid blivit förda bakom ljuset. Vad är det som säger att Iran nu kommer hålla vad man lovar?
Det är viktigt för omvärlden att i alla kontakter med Iran påvisa bristen på mänskliga rättigheter. Fängslanden och övergrepp mot den egna befolkningen hör till vardagen, och det har den senaste tiden skett en dramatisk ökning av antalet avrättningar av oliktänkande.
Till detta kommer att det inte heller inletts någon omprövning av politiken gentemot Israel. Vid besök i Iran har jag själv sett hur öppet antisemitiska föreställningar är en del av samhällslivet. Mitt i centrala Teheran förkunnar regimens gigantiska väggmålningar att Israel måste försvinna från jordens yta. Omvärlden får inte glömma att vi har att göra med är en islamistisk diktatur som anser sig ha ett gudomligt uppdrag att bli en regional stormakt och i egenskap av denna utplåna Israel.
Även Saudiarabien fruktar att konsekvenserna av ett avtal ger landet ges friare händer att dominera Mellanöstern. Tillsammans med Israel och regeringar i hela regionen betraktas med fasa regimens stöd till terrorgrupper som Hizbollah och skurkar som Bashar Al Assad i Syrien.
En överenskommelse mellan Iran och dess motparter om begränsningar av Irans kärnenergiprogram med ett efterföljande lyftande av sanktionerna beräknas innebära ett ekonomiskt tillskott på 20 miljarder dollar under bara de första sex månaderna, enligt vissa uppskattningar. Detta kommer med stor sannolikhet förlänga kriget i Syrien och stärka landets allierade. Iran kommer att se ut som en vinnare i det kalla krig som nu utspelar sig i regionen och i allra högsta grad varma krig som visar sig i Syrien och Yemen.
Det finns anledning till oro.
0
0
0