Med anledning av att Kristdemokraternas valberedning idag presenterat sitt förslag till nytt partipresidium och ny partistyrelse vill jag göra några personliga reflektioner.

Sedan Göran Hägglund meddelade sin avgång i slutet av januari har jag i olika sammanhang framhållit behovet av förnyelse och politikutveckling i Kristdemokraterna. Efter fyra förlustval i rad, efter det sämsta valresultatet på 20 år och en riksdagsplats som under lång tid varit avhängig borgerliga stödröster är det min övertygelse att förändring är nödvändig.

Min uppfattning i det här avseendet har av några personer i vårt parti upplevts som provocerande. Förändringsprocesser är smärtsamma och det är väl känt att det i den här typen av situationer inte sällan finns krafter som av skiftande skäl verkar för ett bevarande av status quo.

Konkret har det här lett till att några inflytelserika partiföreträdare aktivt agerat för att mitt namn inte ska finnas med i det nya partipresidium som valberedningen haft i uppdrag att föreslå. Jag beklagar detta men inser självfallet att dessa personer är i sin fulla rätt att driva sin linje – även om det nu skett med metoder som i de flesta partier skulle anses dubiösa.

Min slutsats blev därför att dessa personers aktiva motstånd undergräver mina möjligheter att arbeta och ta ansvar för den politiska förnyelse som jag tror är nödvändig. Inför utsikterna att blockeras av interna motsättningar och bli en bricka i ett politiskt spel har jag därför i dagsläget valt att tacka nej till valberedningens fråga om jag vill kandidera till posten som ledamot av partistyrelsen.

Samtidigt känns det viktigt att understryka för partivänner som stött mig i Europaparlamentsvalet och andra sammanhang att jag även i fortsättningen tänker arbeta stenhårt för partiet och kristdemokratins grundläggande värderingar.

Jag kommer hundraprocentigt att stödja och samarbeta med vår nya partiledare Ebba Busch Thor i hennes viktiga uppdrag. Min övertygelse är att hon är helt rätt person att leda Kristdemokraterna i den utsatta position vi befinner oss.

Det partiet behöver just nu är mindre av svartmålning och fraktionsstrider – mer av sammanhållning och enighet.

Dela inlägget...0010