Under den pågående minisessionen i Bryssel presenterade EU-kommissionen i dag energiunionen. Det primära syftet är enligt Juncker att EU bör minska sitt beroende av några få exportörer (läs Ryssland), genom skapandet av en gemensam energimarknad. Men den innebär även satsningar på förnybara energikällor, energieffektivitet samt stora investeringar i infrastruktur och forskning.

Frågan har skyndats på för hur EU ska bli mindre beroende av rysk gas. Frågan är av stor geostrategisk betydelse. Putin använder sedan länge sin export av gas för att utöva påtryckningar mot EU- och kandidatländer. Man nyttjar energipolitiken som maktpolitiskt instrument. Energifrågan har blivit högaktuell efter det senaste årets allt försämrade relationer till Ryssland och annekteringen av Krim och aggressionen i östra Ukraina.

Naturgas utgör ca 25 % av EU:s totala energibehov. Av den fjärdedelen är ytterligare en fjärdedel rysk gas. Tyskland får nästan hälften av all sin gas från Ryssland och de baltiska staterna sitter i ett nästintill total beroendeställning. Idag är minst tio av EU:s medlemsstater helt beroende av en enda leverantör – Gazprom – för att tillgodose mer än hälften av sin konsumtion. Länder som Ungern, Finland, Bulgarien, är särskilt sårbara.

Energiunionen innebär stora investeringar i ett integrerat, flexibelt och mer avreglerat gasnät inom EU – så gasen kan nå alla länder till ett rimligt pris.  Detta skulle minska utrymmet för Ryssland att isolera utsatta länder. EU kommer bidra med finansiering av projekt för att bygga upp nya rörledningar samt lagerkapacitet i de EU-länder som är mest beroende av rysk gas.

Kommissionen eftersträvar också energieffektivitet samt ytterligare differentiering av sina energikällor. Fler källor för importerad gas måste till så att vi inte blir beroende av en enskild exportör. Vi behöver även ha överenskommelser mellan EU och gasexportörer utanför Europa som USA eller Australien. Länder i Kaukasus Centralasien bör knytas närmare Europa.

Dela inlägget...000