När Eritrea äntligen blev självständigt 1993 var det många som jublade i tron om att detta var startskottet för en framtid i frihet. Men de kunde inte ha haft mer fel. Idag, tjugotvå år senare, beskrivs landet som ett Afrikas Nordkorea, där respekten för mänskliga rättigheter lyser med sin frånvaro och censuren är kompakt. Landet har beskrivits som ett enda stort fängelse, med total avsaknad av både yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet. Det förtryck som Afewerkiregimen utövar mot sin befolkning gör att våld och förföljelse fortfarande är en del av vardagen för befolkningen i Eritrea.

Förhållandena i landet har gjort att stora antal eritreaner väljer att riskera allt för att lämna landet och ta sig över havet till Europa. Under 2014 flydde nästan lika många människor från Eritrea, ett land med sex miljoner invånare och som inte är i krig, som från Syrien, ett land med 18 miljoner invånare och som har härjats av fyra års inbördeskrig. Eritreaner är en av de största grupperna som söker asyl i Sverige.

2001 fängslades den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaac tillsammans med fjorton andra journalister i Eritrea. Genom åren har många andra sedan dess blivit brutalt frihetsberövade. Inga mål mot journalister har någonsin blivit prövade eller fällda i domstol i landet. Det är med rätta som Eritrea kallats ”världens största fängelse för journalister” och Amnesty International uppger att de uppskattar att landet hyser tusentals politiska fångar.

De fängslade journalisterna hålls isolerade och nekas all kontakt med advokater och sin familj. I Dawit Isaaks fall så har inte heller de svenska diplomaterna tillåtits att träffa honom. Allt detta är klara brott mot de mänskliga rättigheterna. Att fängsla journalister på det här sättet handlar dessutom om mycket mer än att fysiskt och psykiskt bryta ner och straffa en individ. Det används nämligen som en metod för att sända ett budskap till alla andra skribenter, för att uppmana dem att börja censurera sig själva och tygla sina idéer. Med anledning av detta skrev Reportrar utan gränser följande inlägg i Africa Review: http://www.africareview.com/Opinion/Africa-needs-to-hold-Eritrea-accountable-for-jailed-journalists/-/979188/2934342/-/11yqxggz/-/index.html

Den andra november var FN:s internationella dag mot straffrihet för brott mot journalister. Dagen instiftades för att få slut på den straffrihet som alltför ofta råder mot dem kränker skribenters rättigheter. Vid instiftandet uppmanades dessutom medlemsstaternas parlament att göra sitt yttersta för att få slut på straffriheten. Detta har inte Sverige ansträngt sig tillräckligt mycket för. För att få ut Dawit Isaak ur fängelset säger Sveriges regering att de tillämpar så kallad tyst diplomati. Men under de 14 åren som gått har inget resultat visat sig. Det enda som är tydligt är att Dawit fortfarande är frihetsberövad.

Sverige borde göra mer både för Dawit Isaaks fall och för situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea. Ett första viktigt steg är att markera tydligt mot EU:s planer på att ge finansiellt bistånd till Eritrea. Tanken med sådana bistånd skulle vara att förbättra de mänskliga rättigheterna i landet, för att på så sätt lugna de strida flyktingströmmarna från landet. Men sanningen är att det skulle få katastrofala konsekvenser och snarast kunna tolkas som ett uppenbart stöd till regimen. Politiker och debattörer runt om i Europa håller med om detta och bland annat så har Glenys Kinnock, före detta brittisk europaparlamentariker och Afrikaminister, skrivit om det i The Guardian: http://www.theguardian.com/global-development/2015/oct/28/eritrea-afewerki-regime-human-rights-glenys-kinnock

Ett andra viktigt område inom vilket Sverige måste vara tydliga i EU är att de eritreanska flyktingarna ska berättigas flyktingstatus i medlemsländerna. I princip alla eritreanska flyktingar som kommer till Sverige får idag uppehållstillstånd på grund av sina skyddsbehov. Men hur flyktingarna tas emot varierar mellan EU:s medlemsländer. Sverige måste därför stå upp för att det är på tiden att alla EU:s medlemsländer tar sitt ansvar och välkomnar flyktingarna.

Sist men inte minst så måste Sverige nu sätta press på Eritrea för att frige Dawit Isaac. Fjorton år av tyst diplomati måste ersättas av handling. Det finns många exempel på där mer tydlig diplomati mot Eritrea har gett resultat. Det är dags att prova det.

Dela inlägget...000