Flyktingkatastroferna på Medelhavet blir alltfler. I helgen befaras över 800 människor, varav ett femtiotal barn, ha omkommit när en bräcklig flyktingbåt kantrade.

Sedan millennieskiftet uppskattas 29 000 flyktingar ha dött på vägen till Europa.  Detta som resultat av flyende människors desperata längtan efter en ljusare framtid och cyniska människosmugglares handel med människoliv.

Något måste nu göras, så här får det inte fortsätta.

Suget från EU-systemets sida när det gäller att centralisera alltfler funktioner verkar stundom omättligt. EU har i vissa avseenden blivit alltför otympligt. Samtidigt står vi och stampar i frågor där mer gemensamma beslut och överstatlighet faktiskt skulle behövas. Migrationspolitiken är utan tvekan en sådan fråga.

Gemensamma gränsöverskridande utmaningar kräver till sin natur gemensamma gränsöverskridande lösningar.  Det är ingen ny insikt och det finns flera orsaker till att det ännu inte blivit så när det gäller migrationsfrågorna. De främlingsfientliga vindar som blåser i Europa utgör definitivt ett hinder i sammanhanget. Alltför många politiska beslutsfattare sneglar ängsligt på tillfälliga opinioner istället för att grunda sitt beslutsfattande på fundamentala principer om människovärde och solidaritet med de mest utsatta.

En samordnad europeisk migrationspolitik är fullständigt nödvändig. Det rör först och främst det som på byråkratspråk brukar kallas ”bördefördelningen”. 625 000 personer sökte asyl i något EU-land under 2014. Av dessa behandlades 81 325 ansökningar i Sverige, vilket gör vårt land till den näst största nettomottagaren i EU under 2014, med Tyskland på första plats. Per capita tar Sverige emot flest asylsökande.

Sveriges kostnader för integration och migration har mångfaldigats på senare år.  Ändå tyder få faktorer på att vi kortsiktigt kommer att lyckas i ambitionen att förhindra utanförskap och arbetslöshet bland de människor som söker sig till vårt land.

Samtidigt vet vi att en lång rad EU-länder i princip inte har något asylmottagande över huvud taget. Vi behöver därför hitta ett system där Europas länder tar gemensamt ansvar – finansiellt, socialt och värderingsmässigt. Speciellt det senare tål att upprepas: bristen på gemensam ansvarskänsla och solidaritet är närmast akut.

I den situation vi befinner oss är ett fungerande kvotsystem där medlemsländerna tar ett proportionerligt ansvar utifrån sin befolkningsmängd helt nödvändigt. Parallelt måste åtgärder vidtas för att gemensamt sätta stopp för människosmuggling. Nittio procent av utomeuropeiska asylsökande som kommer till Sverige uppskattas ha tagit sig hit via flyktingsmugglare.

Det är ofattbart och oacceptabelt att människor som hänsynslöst utnyttjar förtvivlade flyktingar år efter år tillåts fortsätta sin hantering. Att stoppa denna cyniska kommers med människoliv måste bli en prioriterad fråga i EU. Samtidigt behöver alternativa vägar in i Europa diskuteras på allvar och mer resurser satsas för att hjälpa utsatta människor i deras hemländer.

Igår träffades utrikes– och inrikesministrarna i EU för att analysera den uppkomna situationen. Fler möten med skiftande uppsättningar av EU-ledare har annonserats.  Det är bra, det inskärper situationens allvar.

Låt oss hoppas att Lampedusakatastrofen 2013 i kombination med det fruktansvärda som sker i dessa dagar leder till ett europeiskt uppvaknande. Det är dags att gå från ord till handling, det är dags att människovärdet blir vägledande i asylpolitiken.

Dela inlägget...000