Sveriges frihandelshistoria är lång. Från början var det liberaler och socialdemokrater som slogs för frihandel. En stark tilltro till svenska produkters konkurrenskraft på världsmarknaden har varit grunden för engagemanget för frihandel.
Drömmen om ett frihandelsavtal mellan Europa och USA är också gammal. Men aldrig förr har drömmen varit så nära att realiseras. Tanken med det transatlantiska frihandelsavtalet, TTIP, är att minska handelshindren mellan EU och USA och på så vis främja ekonomisk utveckling, internationell konkurrens och skapa fler arbetstillfällen. Även om tullavgifterna mellan USA och EU är låga redan idag, runt tre procent, möts många företag av hinder i form av krånglig byråkrati och olika standarder och regelverk. Genom frihandelsavtalet är det tänkt att dessa regelverk ska kunna harmoniseras och därmed främja handeln.
Häromdagen arrangerade Sällskapet politik och näringsliv, SPN, ett seminarium i Europaparlamentet med rubriken ”TTIP -what’s in it for workers and employers?”. Bland andra deltog Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne, LO:s ordförande Karl-Petter Thorlandsson och EU:s chefsförhandlare i handelsfrågor Ignacio Garcia Bercero.
Målet med harmoniserade regelverk väcker ofta frågor när det gäller TTIP. Och eftersom det rör USA är den politiska vänstern naturligtvis först ut med långtgående överdrifter. Rädslan att frihandelsavtalet skulle äventyra och sänka de europeiska kvalitetskraven på produkter hörs återkommande i debatten. Men detta stämmer inte. Europakommissionen har nämligen inget mandat att förhandla om sänkta kvalitetskrav på produkter. Om kommissionen mot förmodan skulle vilja försöka, så vet de i förväg att ett sådant förslag aldrig skulle accepteras av medlemsländernas nationella parlamenten.
TTIP är däremot ett gyllene tillfälle för EU att vara med och utforma globala regler inom exempelvis miljö- och arbetsmarknadspolitik liksom i frågor om och investeringsskydd. Sådana regelverk har unionen försökt att utforma under 20 års tid genom exempelvis WTO, men misslyckats. Därför är detta ett tillfälle som inte bör tillåtas att gå till spillo.
Sverige är idag ett litet och mycket exportberoende land. Detta är inte minst de svenska arbetstagarna väl medvetna om vilket medverkar att den svenska fackföreningsrörelsen i grunden välkomnar frihandel. När Sverige exporterar framgångsrikt innebär det fördelar för hela landets utveckling. Inte minst innebär ökad export att det skapas nya jobb inom exportsektorn.
De största vinnarna i ett TTIP avtal skulle vara exportberoende länder som Sverige. Idag går 58,4 procent av Sveriges export till andra EU-länder, medan bara sex procent av exporten går till USA. Det finns alltså en stor underutnyttjad marknad för oss att inta på andra sidan Atlanten. USA:s företag, å anda sidan, exporterar idag bara en procent av sina varor och tjänster till utlandet, eftersom den inrikes handeln dominerar. Det är således troligt att EU skulle stå som de största vinnarna av ett frihandelsavtal.
Det är därför av största vikt att vi får till stånd ett transatlantiskt frihandelsavtal och det ligger i Sveriges intresse att vara pådrivande för att skynda på förhandlingsprocessen. Avtalet har stor potential att påverka EU:s och Sveriges ekonomi i positiv riktning och att skapa många nya jobb.